Därmed har E.ON skaffat ytterligare 85 MW i produktionskapacitet vid en anläggning som är unik i sitt slag.
Eftersom den baseras på bränslen som nära nog till hundra procent utgörs av biobränsle och avfall, samtidigt som den producerar både fjärrvärme, industriånga och el.
Nya pannan, som kallas P15, tillsammans med den befintliga P14, kommer i fortsättningen att svara för baslasten vid anläggningen.
Den investering som E.ON Värme Sverige AB gör i Norrköping kostar cirka 1,5 miljarder kronor och
hör till en bred kraftvärmesatsning som koncernen genomför. Denna är budgeterad till 8 miljarder kronor och löper till och med 2015. Det projekt som nu avslutas vid Händelöverket är en strategiskt mycket viktig pusselbit för E.ONs produktion av värme, ånga och el.
– Vår satsning i kraftvärmeanläggning P15 är en del i E.ONs satsning på kraftvärme, säger regionchefen Henrik Johansson Casimiro. Kraftvärmen är idag fyra gånger större än vindkraften i Sverige och är mer än dubbelt så effektiv som den konventionella elproduktionen. Investeringen i P15 gör också att vi minskar koldioxidutsläppen med 120.000 ton årligen.
– Den ökade produktionskapaciteten skapar förutsättningar för ett regionalt nät i Östergötland, fortsätter Henrik Johansson Casimiro. Just nu pågår sammankoppling av fjärrvärmenäten i Norrköping och Söderköping. Vi kommer att ersätta produktionen i Söderköping med den moderna produktionen vi har på Händelö, där P15 nu är en del. Vi tror också att regionala nät ökar möjligheterna för konkurrens på fjärrvärmemarknaden. Konkurrens är viktigt för oss och vi arbetar för att fjärrvärmenäten ska öppnas så att det blir konkurrens om kunderna.
Historien om Händelöverket
Fjärrvärmeproduktionen vid Händelö har en relativt kort historia. I början av 1980-talet byggdes två pannor baserade på teknik med vanderroster. Pannorna benämndes P11 och P12, de invigdes 1982 respektive 1983 och hade effekten 125 MW vardera. De eldades med kol. Under 1990-talet blev det av flera skäl angeläget att minska kraftigt på användningen av fossila bränslen. Till skälen hörde politiska styrmedel och miljöpolicy. År 1996 modifierades därför P11 bland annat genom att vanderrostern byggdes om till vibrationsroster. Då kunde man börja använda RT-flis som bränsle. Detta bränsle baseras huvudsakligen på krossat rivningsvirke, och bränslet eldas fortfarande i pannan, idag till ungefär 80 procent. Resten är skogsavfall. P11 har efter ombyggnaden effekten 90 MW. År 1996 förändrades användningen även av P12 och man började elda klippta gummidäck (gummiflis) blandade med kol. P12 har oförändrad effekt, 125 MW. Idag används den enbart som reserv och för topplast. Medeldrifttiden per år är ungefär 700 timmar. För rening av rökgaserna är både P11 och P12 utrustade med slangfilter. P13 har el-filter.
Den tredje pannan som byggdes vid Händelö baserades på CFB-teknik (Circulating Fluidized Bed). Den invigdes 1993 och fick beteckningen P13. Pannan konstruerades för effekten 125 MW, men klarar idag lite mer, ungefär 130 MW. Den eldas med biobränsle, men det går även att använda kol. P13 tillsammans med P11 fick svara för baslasten på fjärrvärmenätet. I rollerna som baslastpannor ersattes de senare av P14. Idag eldas RT-flis och skogsavfall i P13. Ånga från P11, P12 och P13 används för elproduktion i turbinanläggning G11 på 90 MW (ångdata 110 bar 540 grader C).
En fjärde panna byggdes vid Händelöverket och den döptes följdriktigt till P14. Den baserades också på CFB-teknik och var avsedd för utsorterat brännbart hushållsavfall och utsorterat brännbart verksamhetsavfall. Pannan invigdes 2002. För bränsleberedning och -hantering uppfördes en mycket omfattande bränsleanläggning. P14 eldas med en mix som oftast består av 30-50 procent hushållsavfall och 70-50 procent verksamhetsavfall. Pannan klarar även lite andra proportioner. Det går att ha upp till 23 procent inslag av inert material, det vill säga material som inte brinner och som huvudsakligen hamnar i bottenaskan. En särskild utrustning i bränslehanteringsanläggningen till P14 gör att det går att blanda in upp till 20 procent slam från kommunala avloppsreningsverk. Tekniken visade sig fungera, men möjligheten används inte vid ordinarie drift. Bland annat är det svårt att få tag på slam med tillräcklig fukthalt för att vara pumpbart.
Panna P14 har effekten 75 MW. Pannan har använts för baslasten vid Händelöanläggningen. Den kan vid låglast köras ner till 65 procent av maxeffekt. Det var viktigt att bygga en panna som kan användas även sommartid, för att säkerställa leveranser av ånga till företagets ångkund Agroetanol. Den effekt P14 gav kunde antingen användas enbart för produktion av fjärrvärme/ånga, alternativt kunde ångan även användas i turbinanläggning G12 för produktion av max 11 MW el. (G12 har i sin tur en lång historia. Den installerades ursprungligen 1964 vid NE-stationen i centrala Norrköping. År 1995 flyttades den till Händelö.)
Från och med nästa år kommer panna P14 inte längre att ensam svara för baslasten. Det blir P14 tillsammans med nya P15 som får denna roll. Dessutom har turbinanläggning G12 rivits och gett plats för en ny turbin.
Bland övriga produktionsresurser vid Händelö ska nämnas en rökgaskondenseringsanläggning som betjänar P11 och P13. I den anläggningen kyls rökgaserna från 140 till 50 grader C. Vid normal drift får man ut 38 MW värme. Rökgaskondenseringsanläggningen startades upp 2001.
Till E.ONs produktionsresurser i Norrköping hör också hetvattencentralerna Skeppsdockan (220 MW) och Brånnestad (50 MW). Den energi man totalt levererade under 2009 var 1,1 TWh fjärrvärme, 375 GWh ånga till industrin, 8 GWh kyla och 300 GWh el.
Ökade behov
Trots den relativt höga kapaciteten insåg man på E.ON att det på sikt kan bli problem att tillgodose efterfrågan på både värme och industriånga. Därför inleddes 2006 förstudier om en ytterligare kraftvärmepanna. Bygget startade sommaren 2008 och var i huvudsak klart i juli 2010. Pannan började eldas, försiktigt och med olja, i augusti 2010. Turbinen kopplades in den 8 oktober. Provdriften startade 16 november, långt före (!) ursprunglig tidplan som hade 19 januari 2011 som provdriftstart. Övertagandet ska enligt plan ske före årsskiftet 2010/11. Då kan E.ON lägga ytterligare 85 MW till produktionskapaciteten vid Händelöverket.
I P15 används samma bränslen som i P14, utsorterat brännbart hushållsavfall och vissa fraktioner av brännbart industriavfall. Bränslet bereds i den anläggning som uppfördes för panna P14 och som bland annat består av förkrossar, lågvarviga sekundärkrossar och magnetavskiljare. Vid besök på plats lägger man särskilt märke till den väldiga tippfickan som är 78 meter lång och 8 meter djup, samt färdiglagret, som kallas A-ladan. I den sker omblandning/homogenisering tack vare att bränslet släpps på toppen av en konisk bränslehög. Här lagras bränsle för några dygns förbrukning. I byggprojektet för P15 ingick att modifiera bränsleanläggningen för att klara högre flöde. Man såg också till att all bränslehantering kom under tak. Dessutom uppgraderades ventilationen och luftbehandlingen försågs med aktivt-kol-filter.
– Den befintliga beredningsanläggningen behövde bara en smärre utbyggnad och vissa kompletteringar, för att klara att försörja båda pannorna, berättar Erik Skog, inhyrd projektledare för P15. Vi kompletterade bland annat med en skruvtransportör i A-ladan och en transportkulvert därifrån. Sedan använder vi speciell teknik i transportören till nya pannhuset respektive returtransportören därifrån. De baseras på inkapslade tubulatorband. Det innebär att transportbandet svävar på en luftkudde, i stället för att stödjas av rullställ. Vid Händelö är man först i Sverige att använda denna teknik för avfallsbränsle fullt ut.
Det färdigpreparerade bränslet måste ha partikelstorlek understigande 10 cm. Det finns kriterier även för största andel fina partiklar, för att förhindra överbäring från eldstad till rökgaskanal inne i pannan. Fukthalten i levererat bränsle kan variera en del, från 30 till 40 procent.
– I medeltal är fukthalten cirka 37 procent, säger Bengt Heikne, anläggningsansvarig för P14 och P15. Bränslet homogeniseras i flera steg, bland annat när det lyfts från tippfickan, faller på toppen av bränslehögen i A-ladan och skruvas fram mot matarna i pannhuset.
Proportionerna mellan bränsletyperna kan komma att överensstämma med dem som planerades för P14, vilket var 30-50 procent hushållsavfall och 70-50 procent industriavfall.
– Mixen kommer att bero mycket på vilka avtal vi ingår med kommuner och andra avfallsleverantörer, säger Jonas Lind, projektchef för P15 och produktionsansvarig för anläggningar Region Mitt. Bränslet kommer mest från vårt närområde och resten av Mellansverige, men en del ska importeras från bland annat Norge.
Det är ett brett spektrum av bränsleinnehåll som används i P14 och P15. När P14 med bränsleberedning byggdes insåg företaget riskerna att få in beståndsdelar som kan orsaka problem i transportörer. Långa ’partiklar’ som snören, wire och tråd kan sätta igen utrustningar och orsaka haverier. Den bränsleanläggning som byggdes till P14 och i företagets egen regi, projekterades på bästa sätt och visade sig klara utmaningarna. Inför bygget av P15 fortsatte man dock att förebygga problem.
– I pannhuset till nya pannan sker bränsletransporten med en ’slimmad’ utrustning, berättar Erik Skog. Det finns bara två transportskruvar, en som är igång och en i reserv. Om den ena behöver stoppas för reparation eller rensning, klarar den andra full kapacitet. Någon timsilo finns inte. Bränsleflödet in till pannhus motsvarar pannans förbrukning eller ligger något högre. Stokermatare tar bränslet till tre bränslestup. Överskjutande flöde rasar tillbaka ner i en ficka, och går med en returtransportör ut och tillbaka till A-ladan. Det blir därmed aldrig bekymmer att upprätthålla maximalt bränsleflöde till pannan.
Pannleverantör med passande referens
Både P14 och P15 baseras på CFB-teknik, men pannorna har olika layout i vissa delar. Eldstad och cyklon är cirka 25 meter höga. Sanden från den bubblande eldstadsbädden följer delvis med rökgaserna upp, sanden avskiljs sedan i cyklonen och på väg tillbaka till bädden passeras en överhettare i sandlåset. Rökgaserna fortsätter nedåt i ett cirka 20 meter högt tomdrag. Därefter följer ett långt och horisontellt parti i vilket det hänger en rad överhettarpaket. Rökgaserna vänder efter partiet uppåt igen och via en böj ner genom ett vertikalt ekonomiser-stråk. Sedan följer ett semitorrt reningssteg, rökgasfläkt och skorsten.
– Valet av CFB-konceptet gjordes egentligen redan när P14 skulle byggas, säger Jonas Lind. CFB ger den flexibilitet vi behöver med tanke på bränslemixen. Att vi sedan inför bygget av P15 valde Foster Wheeler som leverantör berodde på den layout och tekniska lösningar de presenterade. Företaget erbjöd dessutom en trovärdig projektorganisation och bra bemanning.
Pannans speciella layout kännetecknas framförallt av tomdraget och överhettar-partiet. Temperaturen i eldstaden är minst 850 grader C. Den är upp till cirka 900 grader i toppen av eldstaden. Tomdraget består enbart av panelväggar som utgör konvektionsytor där värme överförs till pannvattnet och här minskar temperaturen på rökgasen ner till cirka 600 grader, vilket gör att påfrestningarna i det påföljande överhettar-partiet minskar. Övre delen av tomdraget är belagt med den nickelbaserade legeringen Inconel 625, för att klara korrosion och erosion. Sandlås och överhettare är tillverkade i austenitiskt rostfritt stål.
Erik Skog visar på plats ute i pannhuset överhettarnas placering och pekar på att de kan lyftas ur sina positioner, för att bytas eller flyttas. Med denna layout är detta lättare än på andra pannor och det kortar underhållsstoppen. Även ekonomiserpaketen går lätt att ta bort, ungefär som man ’drar ut byrålådor’.
– Vi hade byggt med en motsvarande pann-layout vid Lomellina i Italien och den pannan stod klar 2008, berättar Tore Ahlgren, projektledare på Foster Wheeler Energi AB. Lomellina fungerade som referens inför Händelö. Konceptet har använts inom andra industriområden, men inte för avfallspannor. Vi var ändå säkra på funktionen. Det enda vi behövde göra simuleringar på inför konstruktionsarbetet var hur rökgasflödet skulle styras i kröken före ekonomiser-stråket. Det behövdes styrplåtar i rökgaskanalen.
Lufttillförseln
Pannan är försedd med primärt och sekundärt luftregister. Sekundärluften tillsätts på två nivåer. All förbränningsluft tas, för att spara energi, inifrån pannhuset och förvärms sedan i värmeväxlare – ångluftförvärmare. Lufttillförseln styrs för att åstadkomma syreunderskott nere i eldstaden och överskott längre upp.
– Man ska styra för att få jämn temperatur och jämn förbränning, förklarar Tore Ahlgren. Syreöverskottet i sekundärnivån ska vara ungefär 5-6 procent.
Överbäringen av oförbrända partiklar blir troligen mycket liten med denna panna. Största andelen av dem tas i cyklonen och återförs tillsammans med sand till eldstadens nedre del.
Bottenaskan som uppstår går med hjälp av skraptransportör till en sikt. Grovfraktionen därifrån tas till en container. Resten går för ytterligare siktning i en trumsikt. Finfraktionen därifrån fördelas så att en del tas tillbaka till bädden i pannan och en del går till asksilon.
– Vi har hittills tagit 30 procent till pannan. Elementanalyser och mätningar för att karaktärisera askan görs för att prova ut hur den ska fördelas, berättar Tore Ahlgren.
Konsumtionen av sand i pannan har hittills varit 80 ton per vecka. Analyserna av bottenaskan kan också bli till hjälp för att få ner sandkonsumtionen.
Svavelbalansen
Den typ av bränslen som används kan innehålla relativt mycket obrännbart material. Pannan klarar en andel av inert material på 16 procent. Svavelhalten beräknas i genomsnitt vara 0,2 procent och klorhalten 0,9 procent i torr substans.
Ett generellt problem med klor är bildning av alkaliklorider som orsakar beläggningar på material inne i pannan. Beläggningarna är starkt korrosiva och kan skada framförallt överhettarna. Svavel i bränslet kan vara fördelaktigt genom att det bildas alkalisulfater i stället för alkaliklorider. Kloret övergår då till väteklorid (saltsyra), som följer med rökgaserna och renas. Sulfaterna fastnar inte lika lätt inne i pannan. (Motjoner till sulfater och klorider kan vara kalcium och magnesium.)
– Vår erfarenhet från panna P14 visar att det är relativt mycket klor i bränslet och normalt låga halter svavel, berättar Bengt Heikne. Generellt så kan problem med alkaliklorider lösas genom att tillsätta elementärt svavel, ammoniumsulfat eller svavelhaltigt slam. Vi har inte använt någon av dessa lösningar permanent i P14 ännu, men en hel del prover har gjorts. Sotningsapparaterna har varit tillräckliga för att förebygga beläggningsproblem i P14.
– Nya P15 är försedd med hundra stycken slagsotare, berättar Jonas Lind. Tomdraget har både slagsotare och vattensotningsapparater. Ekonomiserdelen har ångsotning, men vi kommer kanske att ersätta denna med ljudsotning. Ångsotning har ju nackdelarna att den förbrukar energi och tillför fukt. Ytorna blir eroderade av ångan och slits.
För att kraftigt reducera utsläppen av kväveoxider är anläggningen försedd med rening enligt SNCR-konceptet – Selective non-catalytic reduction. Utrustningen ingår i Foster Wheelers leverans. Ammoniumhydroxid tillsätts och den reagerar med kväveoxider och syrgas. Reaktionsprodukterna blir kvävgas och vattenånga.
– Reaktionerna sker inom ett temperaturfönster på cirka 850 till 950 grader, berättar Tore Ahlgren. Ammoniumhydroxiden kan tillsättas på tre olika nivåer i cyklonen. Nivån väljs efter rådande temperatur beroende på bränsle och last.
Man har gjort basintrimning av SNCR-reningen. Garantivärdet är ett utsläpp på 110 mg per normalkubikmeter. Hittills är man redan nere i 60 mg per normalkubikmeter. Sedan är det viktigt att inte oreagerad ammoniak slipper igenom anläggningen och går ut med rökgaserna. Denna eventuella ammoniak-slip kontrolleras också.
För minskning av övriga föroreningar är anläggningen försedd med semitorr rökgasrening. Den har leverats av Alstom Power Sweden AB.
Turbinanläggning
Stora förändringar har gjorts i Händelöverkets turbinhall.
– Vi avvecklade den 45 år gamla turbinanläggning G12, förlängde turbinhallen och installerade en helt ny mycket större turbin, berättar Erik Skog.
I byggarbetena ingick grundläggning och pålning för sex betongpelare. På dessa monterades vibrationsdämpare som bär den 140 ton tunga turbinskiden. Turbinen levererades av Siemens och har beteckningen SST600. Den har effekten 40 MW och drivs med ånga från både P14 och P15. Pannorna har samma ångdata, nämligen 66 bar och 450 grader C.
Efter turbinen finns två avtappningar för ånga, för 23 bar respektive 16 bar, för leverans av industriånga. Det går också att ta ånga från P11 och P13 (även P12), tack vare en reducerstation som minskar trycket från 110 till 16 bar. E.ON har en ångkund, nämligen grannen Agroetanol, som tillverkar etanol med vete som råvara. Företagets årsbehov är cirka 450 GWh ånga, motsvarande en leveransnivå på cirka 70 MW. Data på levererad ånga är 16 bar och 200 grader C. Agroetanol har tredubblat sin ångkonsumtion de senaste åtta åren och E.ON har därför ökat både produktionskapacitet och byggt ytterligare ångledningar till Agroetanol.
Beträffande fjärrvärmeproduktionen kan nämnas att nya turbinanläggningen har två kondensorer som värmer fjärrvärmevattnet i två steg, vilket ger bra energihushållning.
Två baspannor
Den befintliga panna P14 byggdes för att svara för baslasten vid Händelöverket. Detsamma gäller nya P15. Pannorna ska nu tillsammans svara för baslasten. Stor del av året är båda igång och minst en är alltid igång. På sommaren är det viktigt att hushållsavfall inte ansamlas, utan kontinuerligt används som bränsle. Även om fjärrvärmebehovet är lågt, behöver Agroetanol ånga och för ekonomin är det viktigt att producera el vid varje driftfall då det är möjligt.
När inte P14 och P15 räcker till, kopplas den träbränsleeldade panna P13 in, därefter P11 och P12. Sist startas de oljeeldade hetvattencentralerna Skeppsdockan och Brånnestad.
– Nya pannanläggningen är en bra komplettering av produktionsresurserna vid Händelöverket. Att mer trä- och avfallsbränslen används kommer att minska koldioxidutsläppen betydligt. Vi kan nu dessutom producera mera el och täcker nu ungefär en tredjedel av Norrköpings behov. Den ökade kapaciteten att leverera värme och även ånga, innebär också att fler industrier kan etablera sig i kombinatet vid Händelö, avslutar Jonas Lind, projektchef för P15 och ansvarig för produktionsanläggningarna i Region Mitt.
Styrsystemet – stororder för AB Tändkulan
Pannleverantören Foster Wheeler upphandlade styrsystemet från AB Tändkulan. Ordern omfattade projektering, hårdvaruleverans, programmering och driftsättning. Företaget är inriktat på industriell automation och data, med alla industribranscher som kundkrets. Tändkulan fick uppdraget vid Händelöverket därför att man för Foster Wheeler presenterade den bästa lösningen i kombination med att företaget hade lång branscherfarenhet.
Operatörsgränssnittet är iFix. AB Tändkulan har auktoriserad integratörsstatus för iFix. Styrsystemet är ABB 800M. Att AB Tändkulan också räknas som ”ABB Strategic Partner” är också en bra förutsättning.
Nya pannanläggningen har checkats ut och startats upp från ett lokalt kontrollrum. Detta kommer i fortsättningen bara att användas i samband med underhåll och reparation. Vid normal drift styrs pannan från det centrala kontrollrummet, och därifrån körs samtliga anläggningar vid Händelöverket. Det fysiska styrsystemet med servrar och CPU-er för P15 finns dock i nya pannbyggnaden.
Operatörssystemet iFix finns på högsta nivån i systemet och iFix kommunicerar med två servrar i P15-anläggningen. Dessa kommunicerar i sin tur med styrsystem ABB 800M som innehåller CPU-erna. Via 15 stycken bus-ar kommunicerar styrsystemet med den lägre nivån som utgörs av I/O-lådor.
Servrar och styrsystem finns samlade i ett ’datorrum’. Ute i pannhuset finns sedan 24 stycken I/O-lådor utplacerade och de är förbundna med optisk fiber. I/O-lådorna samlar in signaler från givare och aktuatorer. Från I/O-lådorna skickas också signaler ut till aktuatorer på ventiler, ställdon, motorer m.m.
– En stor del av vårt arbete har omfattat programmering av operatörs- och styrsystemen, berättar Mats Karlsson, en av delägarna på AB Tändkulan. Objektorienterad programmering har använts. Exempel på objekt är givare, ventiler och motorer. Det är lätt att definiera och sedan hålla reda på objekten, var man än befinner sig i systemet. Vi känner trygghet i detta arbetssätt.
Principen för styrningen under normal drift är att värdet på storheterna skickas av givare till I/O-lådorna och sedan vidare till styrsystemen. Dessa skickar signaler tillbaka ner till I/O-lådorna och vidare till ställdon och motsvarande.
– Normalt styrs pannan automatiskt, utan att operatören griper in, berättar Mats Karlsson. Om denne via iFix vill göra förändringar sker dessa via servrarna och ner till styrsystemen.
För säkerheten finns extra servrar och styrsystem med viktiga funktioner är dubblerade. Dessa säkerhetssystem har också ett separat nät av givare och kablar för insamling av data.
AB Tändkulan har också levererat styrsystemen för ställverken som ger elkraft till pannanläggningen. Det finns ett ställverksrum för frekvensstyrda drifter och ett för icke-frekvensstyrda.
– Vi har jobbat med det här projektet alltsedan offertstadiet. En milstolpe var Factory Acceptance Test då vår lösning verifierades. Därefter levererade vi hit den utrustning vi hade monterat på verkstad. Nästa milstolpe blev Site Acceptance Test, en slags kalltestning av systemen, med utcheckning av de olika delarna. Vi kommer att finnas med ända tills anläggningen överlämnas till E.ON, avslutar Mats Karlsson från AB Tändkulan.
Flera insatser från Pöyry
E.ON anlitade Pöyry för att bland annat ta fram specifikationer till förfrågningsunderlag och dessutom för delprojektledning under projekterings- och byggtiden. Pöyry använder ett projektimplementeringssystem som kallas 4ePCMTM. Förkortningen står för Engineering-Procurement-Construction Management och är ett kvalitetssystem för projektledning. I projektet för panna P15 kunde Pöyry använda systemet för projektledning av El & automation, tidplanering samt projektadministration.
Pöyry engagerades redan i början av 2008 och deltog i förprojekteringen. Efter att E.ON gjort grovprojektering tog Pöyry fram kravspecifikationer inom områdena el, instrument och automation.
– Två konsulter arbetade på heltid och i tät dialog med beställaren, berättar Jonny Stridh, regionchef på Pöyry och ansvarig för branschområdet energi i Sverige. Framtagna specifikationer användes vid upphandlingen av anläggningens olika delar.
Specifikationerna omfattade bland annat elkraftdistribution, ställverk och motordrifter, fältinstrumentering och styrsystem. Pöyry tog också fram krav på turbinanläggningen och matning av producerad el till nätet. Kravspecifikationerna användes även för att beskriva gränsdragningen mellan de olika leverantörerna.
Pöyry svarade för projektledning av el och automation. Det innebar att man deltog i samtliga delprojekt:
• Panna
• Rökgasrening
• Turbin
• Balance of plant
• Mark och bygg
• Yttre bränslehantering
– Dessutom fanns ytterligare två delprojekt, nämligen el-kraft respektive koppling av P15 till befintliga anläggningar, berättar Hans Claesson, Pöyrys projektledare för el och automation. I alla delprojekt försökte vi styra upp leverantörerna att i möjligaste mån leverera samma typ av system och fabrikat. Vi följde också upp deras leveranser under hand.
Pöyry fanns med från förprojektering, under detaljprojektering, byggtid till och med utcheckning och drifttagning.
Dessutom hade företaget ansvar för att utarbeta och följa upp den övergripande projekttidplanen. En person var avdelad för detta. Pöyry hade en ytterligare person som skötte projektadministrationen. Där ingick också säkerhetsutbildning, byggservice på byggplatsen och en del av projektekonomin.
DATA KRAFTVÄRMEPANNAN
Konstruktionskoncept: CFB – Circulating Fluidized Bed
Bränslen: utsorterat brännbart hushållsavfall och flera brännbara utsorterade fraktioner av verksamhetsavfall, biobränslen
Värmevärde på bränsle: 12,9 MJ/kg färskvikt
Bränsleförbrukning vid max effekt: 25-30 ton/h, ca 230.000 ton/år (båda färskvikt)
Brännare: 2 oljeeldade start/stöd-brännare, 2 lastbrännare
Matarvattentemperatur: 135 grader C
Ångflöde: 31 kg/s
Ångdata: 66 bar 450 grader C
Ångpannans verkningsgrad: 90.2 procent
Minlast: 76 procent
Termisk effekt: 85 MW
Bedömd total energiproduktion: 650 GWh/år
Bedömd ytterligare el-produktion tack vare nya anläggningarna: 65 GWh/år
Turbin G13 (gemensam för panna 14 och 15): effekt 40 MW
STATISTIK
Bränslehantering, tippficka: 8000 kbm
Bränslehantering, färdiglager (A-ladan): 15.000 kbm
Ångdom: vikt 30 ton
Skorsten: levererad i 3 delar, höjd 65 meter, vikt 60 ton
FAKTA
Projektledare: Erik Skog AB
Delprojektledare, process: Enerko AB/E.ON Värme
Delprojektledare, panna och rökgasrening: EC-Power AB
Delprojektledare, el och automation: Pöyry
Delprojektledare, turbin: Flumec AB
Delprojektledare, bränsle: E.ON ES AB
Delprojektledare, mark och bygg: WSP Management
Geo- och markkonsult: WSP
Konsult, tidplan: Pöyry
Arkitekt: White arkitekter AB
Leverantör, panna: Foster Wheeler Energi AB
Eldfast infodring av pannan: Calderys (underleverantör till Foster Wheeler)
Tryckkärlssvetsning: Enefit (Estland, underleverantör till Foster Wheeler)
Styrsystem: AB Tändkulan, ABB, iFix (underleverantör till Foster Wheeler)
Rökgasrening: Alstom Power Sweden AB
Leverantör, skorsten: Källreda Plåt- & Smides AB (underleverantör till Alstom)
Turbin och generator: Siemens AG
Yttre bränslehantering: BRUKS Celltec AB
Stålstomme pannhus: Havator
Processystem, ångrör m.m.: Ramab Rör & Apparatmontage AB
Bygg- och markentreprenör: Skanska Sverige AB Väg & Anläggning Sydost
Pålningsentreprenör: Pålplintar AB, SHC- Håltagning AB
Ventilationsentreprenör: Torpheimer System AB
Bod-etablering: Cramo
Ställningsbyggare: No Problems Industri AB